I torsdags trängdes jag med alla andra som handlade påskmat i Gällivare. Vi hade ställt in det där med fjälls. Plötsligt dök ett välbekant fejs upp bland grönsaker och limpor. Det var en släkting som babblade vilt om sol och stillad vind på Akkajaure. Med ett galet vrål startade jag familjen: handlade färdigt i ett nafs och kastade mig i bilen.

Och med bara ett par timmars marginal hade vi lastat och tankat, avverkat de tjugo milen, klarat stormen sånär på en halvtimme i konvoj med flera andra skotrar och ytterligare välbekanta fejs. Vi hamnade i en snödriva sjuttio meter från stugväggen och fick bära upp packningen den sista biten med den ilsket vinande vinden runt öronen och virvlande snö i ögonen men det var det värt!

Det blev några svettiga spadtag morgonen därpå men sedan har vi bara njutit av en underbar påsk i fjällstugan med sprakande brasa, goda vänner, kortspel, pulkåkning och fiske i strålande solsken. Nåja i ärlighetens namn kom väl en och annan snöflinga och lite mera blåst...

Men till och med påskharen hittade förbi med ett par godisägg till barnen. Jag tycker att det är lite underligt med den där påskharen - inte att han lägger ägg (för i Sundsvall har de ju Skvadern, den känner ni väl till, om inte se länk nedan) men mer att jag själv inte hade hört talas om den förrän för ett par år sedan då barnen berättade! Men nu är jag en mästare på att se den virvla förbi utanför fönstret och varje harspår i snön är ett spår av den flitiga påskharen som galopperar omkring med godis och ivrigt ringer till mig i sin mobiltelefon med headset.

Sån tur att vi trotsade vädret!



Om Skvadern www.skvadern.com/Sajten/skvadern.htm

Victoria - er tornado mot stormen