Imorse när jag vaknade hade jag snövita marker på näthinnan, jag såg spår efter haren och räven. En solstrimma letade sig ner mellan träden och fick spåren att gnistra mellan frostbitna grenar. Det var inte så att den första snön hade kommit. Nej, det var litet av en dröm som låg kvar från natten. En dröm som bitit sig fast för att få utforska dagen.

Fortfarande kvar under det varma täcket, i det lika varma sovrummet, började vakenhjärnan arbeta, den funderade över hur våra spår har förändrats. Från att ha varit avtryck i mark och snö lämnar vi nu våra avtryck digitalt på kreditkort, hos teleoperatören, i övervakningskameror. I dessa spår syns inte bara storleken på fötterna, och någon lingonrest i en bajshög.

Dagligen registreras vad jag handlar i affären, till vem jag ringer, vart jag befinner mig när jag ringer, om och när jag betalar mina räkningar, dörrar jag passerar in igenom, vilka sidor jag besökt på Internet, mitt hälsotillstånd om jag går till doktorn… Spottar du snus, tappar hårstrån eller pissar på fel plats vid fel tillfälle kan det spåras och ställa till det ordentligt. Inte ens djuren slipper undan, tamdjur katalogiseras i rasregister, veterinärregister och utrustas datachips och eget pass. Vilda djur förses med radiosändare, till och med renarna kommer i försök att övervakas med sattelit.

Hypotetiskt är det ganska enkelt att kartlägga våra liv. Här har vi Victoria Harnesk, hon handlar barnkläder, oftast på halva priset, käkar mycket bacon och färska champinjoner, skickar sällan sms och ringer mest till sin man, hon kollar nyhetssidor och lite kändisskvaller på nätet. Och titta här, har hon inte köpt röd hårfärg på Lindex, naturligtvis när hon hade en rabattkupong på 25%.

Detta är ju både på gott och ont, om denna kartläggning hade kommit igång för ett par hundra år sedan hade antagligen inte samerna mist sina betesmarker!

I detta perspektiv känns det patetiskt att våra politiker diskuterar i vilken omfattning man ska tillåta buggning och telefonavlyssning! Men varför denna uppståndelse? Det är väl det lilla problemet, vi är ju redan där, och de människorna är ju åtminstone misstänkta för något - till skillnad mot vilda och tama djur och lilla mig.

Victoria -mellan en efterhängsen dröm och vakenhjärnan