Pressen på rennäringen ökar och självmord bland unga renskötare blir allt vanligare. Förra året deltog jag i Samernas Riksförbunds landsmöte i Tänndalen. Det var vidrigt att vara där! Redan innan frukost möttes vi av demonstranter. "Ska sentida invandrare kallas urfolk?" stod det till exempel på ett av plakaten. Demonstrationen handlade om fastighetsaffärer och hade ingenting med mötet att göra. Demonstranterna var öppna med att de valt tillfället för att det ger garanterad publicitet. Och media slöt upp.

Jag delade rum med en mamma från området, vi talade om vardagen. Hennes renar har förlorat rätten till sitt vinterbete. Vi talade om hur domen påverkar familjen och barnen som läser tidningar och möter motsättningar. Vi talade om hur hennes barn ser på sig själva, på sin rätt att finnas. Vi talade om hur man som förälder ska kunna förklara och trösta när man själv inte vet hur man ska klara vintern. Vi talade om skillnaden på att vara samiskt barn eller svenskt. Vi talade om att barn borde ha rätt att fundera över sitt skolarbete och sitt lördagsgodis istället för att brottas med rädslan för att deras renar ska svälta till döds.

Mamman talade om det svåra med att leva mellan hopp och förtvivlan. Hon sade att staten måste våga bestämma sig - vill man ha rennäring eller inte? Hon sade att ett nackskott är barmhärtigare än utdragen pina. Jag grät för hennes och hela det samiska folkets skull. Kvinnorna i området har sedan dess startat ett nätverk, besök gärna deras webbsida http://www.aahkoe.dinstudio.se


Mammorna ställde politiker till svars men fick vaga besked, Länstidningen i Östersund
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=346619&avdelning_1=101&avdelning_2=136

Artikel Länstidningen i Östersund
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=349776&avdelning_1=101&avdelning_2=136


Victoria - mamma till två underbara barn