En sommardikt
Söt doft, små vita blommor skyddas av grönt frodigt bladverk, svajar till när handen rör dem. Andas in luft som helar, luft som renar själen.
Vita sirliga björkstammar, står varsamt på jordtäckt mark. Sidenvit, len bark blandar sig med skrovlig svart.
Videsnår bjuder ulliga fågelungar skydd, insekter att äta. Fjäll reser sig majestätiskt, ger kraft till landskapet, till dem som färdas. Speglar sig i sjöar.
Här glittrar vatten, leker fiskar som glimmar i silver och rött. Ömsom härskar solen, skänker liv, förmår kalvar att födas, ger människan kraft.
Ömsom piskar regn och vind, manar allt levande tillsammans, samlar tanken på dem som söker skydd. Och längs markerna, samma söta doft. Små vita blommor hukar sig i frodigt bladverk, dricker girigt.
Victoria - diktade vid köksbordet i Enonjalbme 2005
Kommentarer
Postat av: Hans
Vitt-vitt-vitt, trodde aldrig att man kunde få nog i sörlandet. Vad är det för fel på grönt, blått, gult och rött. Släpp loss gudarna och ge oss en vårflod som rensar rent och bygger liv igen.....
Postat av: Peter
Orden gick som en dolkstöt in i hjärtat.
Vilken upp-, hem- och vårlängtan man fick...
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/881550
http://app.blogg.se/trackback/ping/881550
