Jag brukar ju hävda att varje morgon när jag vaknar känner jag att det är just en same som vaknar. Men de senaste dagarna har det inte varit så. Efter sex veckor, eller vad det nu blir, verkar semestern ha trängt in totalt. Allt är som ett töcken av sol, blöta badkläder, tvätt, lite mat, mer tvätt, sjöben, sol, getingar, ett och annat vinglas och små lintottar. Och på morgonen vaknar bara en människa - ingenting annat. Möjligtvis är människan en mamma också men i övrigt bara vem som helst som vandrar på jorden. Jag grunnar lite på huruvida detta är svenssonlivet? Om det är helt enkelt är så här man lever om man inte sticker ut på något särskilt vis alls. Om man inte är same, eller för fet, för smal eller för homosexuell eller för… någonting annat.

Victoria - en fläck bland många andra