Markägarna som segrade går nu, stärkta av framgången, vidare med att kräva skadestånd: 100.000 kronor per dag (!!!) om renar kommer in på deras mark (skadeståndsanspråket är dock inte fastställt).

Genom domarna får de som kritiserar samer ett kvitto på att de har haft rätt hela tiden, -tyvärr även i uppfattningar som sträcker sig långt utanför markprocesserna. Det blir legitimt att hävda att markägarna diskriminerats och inte samerna. Det var vidrigt att vara i Tänndalen! Redan innan frukost möttes vi av demonstranter, ej markägare denna gång. Ett av budskapen löd: "Ska sentida invandrare kallas urfolk?. Demonstranterna var helt öppna med att de kommit till landsmötet för att det ger garanterad publicitet. 

Rennäringens undergång
Samerna står inför allvarliga problem. Renarna klarar inte en vinter utan mat. Att renar varken läsa förbudsskyltar eller flyga gör att det kommer att bli svårt att hålla dem borta från områden där de inte längre får beta. För att tala klartext: denna typ av domar börjar falla tätt över samerna, och med detta går rennäringen mot sitt slut!

Tåssåsen har sedan tidigare rättegångskostnader på 17,5 miljoner kronor. Samebyar är inga miljardföretag som kan räkna in skadeståndsanspråk och domstolskostnader i årsbudgeten. Efter det första målet hade samebyn inte råd med ett juridiskt ombud, renskötarna har därför företrätt sig själva - inget optimalt läge!

Plockas en efter en
Inte heller Gällivare skogssameby hade råd att processa. De valde att utebli från rättegången. Då blir det en ”Tredskodom” och motparten vinner. Den domen kan aldrig överklagas.

Någon kallade detta för etnisk rensning. Jag håller med, det är ett oblodigt folkmord som pågått under flera hundra år, i Sverige mitt framför våra ögon. I oktober startar ännu en markprocess, denna gång är det samerna i Nordmaling, Västerbottens tur. 

Barnen är oroliga
Mamman på landsmötet berättade vardagen, om hur domen påverkar barnen. Hennes barn läser tidningar och möter motsättningar. Det påverkar hur de ser på sig själva, sin identitet, sin rätt att vara och de oroar sig för att deras renar kommer att svälta ihjäl denna vinter. Deras svenska kompisar lever annorlunda, de funderar på sin vekopeng, läxor och lördagsgodis. Mamman vädjade om snabbhet om staten inte vill ha kvar renskötseln. Hon sade att ett nackskott var barmhärtigare än en utdragen pina. Vi var många som grät när hon steg ned från talarstolen. 

Döms enligt gällande lag
Med på mötet fanns många jurister, en del företrädde staten och andra samerna. Deras samlade uppfattning var att tingsrätterna dömer rätt utifrån de lagar som finns, men att det faktum att någon vinner i domstol inte betyder att rättvisa skapas. Domar bygger på att gällande lagstiftning följs - och det är inte samerna som skrivit lagarna i Sverige!

Denna typ av mål måste alltså vinnas genom en förändras politisk vilja. FN kritiserar Sverige återkommande för att samerna inte har tillräckligt stort inflytande i sina egna angelägenheter och i markfrågorna. Sverige arbetar hårt för mänskliga fri- och rättigheter och pekar med hela handen när andra länder felar men skriver trots uppmaningar inte under konventionen för urfolk, ILO 169, tden konvention man själv var med och utformade för femton år sedan.

Politisk vilja saknas
När tragedier inträffar tillsätter staten ofta krisgrupper och handlingsplaner, men jag såg inte till någon sådan på mötet, inte heller såg jag till någon politisk vilja från dem som har makten. Hur tänker staten ställa upp för samerna? Och vart är journalistkåren från rikstidningarna?

Victoria - er stövel mot vätan!