Skulle man kunna bestämma att en svensk restaurangägare bara fick sälja 50 tallrikar mat per dag och inte fick tjäna ihop mer än 50% av sina pengar på annat håll? Eller att han helt enkelt inte fick öppna sin restaurang eftersom det redan fanns tolv matställen i stan?

Nej självklart inte. Vill man öppna något det redan finns tillräckligt av får man ändå försöka - och ta konsekvensen av det. En sorts fri och självreglerande marknad alltså!

För renskötare finns inte den möjligheten, länsstyrelsen bestämmer hur många renar som får finnas i varje sameby. Så långt är det väl ganska okey eftersom markerna är begränsade (renar behöver bete tillskillnad från lunchtallrikarna i förra exemplet). Men orättvisan ligger dels i att marker tas till så mycket annat som renskötarna inte ges utrymme att påverka. En annan orättvisa är att renskötare inte får tjäna mer än 50% av sina pengar från annat håll. Då kan han, eller hon, tvingas sluta, antingen med renskötseln eller det andra man gör för att försörja sig.

Alltså; renskötare har inte samma villkor som andra företagare vilket bland annat gör att de inte kan tjäna hur mycket pengar det vill, det leder till att man får ha gammla, farliga arbetsredskap och att familjen får hålla en lägre materiell standard. Vill man vara renskötare har man gjort sitt val och då får man helt enkelt hålla sig till det.

Men hur överlever de då? I dag går det inte att leva på självhushåll, barnen ska gå i skola då behövs en permanent bostad som kostar både skatt, el och försäkring. Tja, en i familjen måste förvärvsarbeta. Det blir till att jobba på den lokala skolan eller affären, oftast för kvinnan i familjen, följaktligen är det hon som håller i plånboken hemma.

Victoria - hade förmånen att lyssna till proff. Hugh Beach om detta

Lagar och förordningar http://www.sametinget.se/sametinget/view.cfm?oid=2100