Säg kultur och många tänker på opera, konst, skulptur eller kanske balett. Men när man talar om kultur i samiska sammanhang, utanför det egna folket, är kunskapsluckorna så stora att det inte går att begränsa sig till ett smalt tema som slöjd, jojk eller klädsel. Begreppet kommer att omfatta även näringsverksamhet, svår juridik, historia och identitet. Tankar om framtid och om det som har varit.

Sådant som för svenskar emellan, eller för all del emellan alla människor som kan identifiera sig med varandra, är så självklart att det ingår i det vardagliga samtalet runt fikabordet eller över staketet med grannen. Sådant kan man egentligen tala om i månader.

Idag har jag föreläst på en gymnasieskola. Jag kom dit genom en lärares engagemang. Det var jättekul, fast tiden är alltid för kort, det går inte går att lösa genom att prata fortare eller köra dubbla lektioner. Undervisningen måste helt enkelt ske bredare och mer kontinuerligt genom hela skoltiden, från första klass.

Det är jätteviktigt skapa förståelse på skolor, inte minst för förhållanden i det egna landet. Skolorna är kanske de absolut viktigaste platserna. Det är ju där framtiden finns. Det som har varit kommer alltid att ha varit, det kan vi bara lära oss av och göra annorlunda i framtiden.

Som företagare är jag naturligtvis glad, både över engagemanget och för det faktiska uppdraget. Men det känns inte som att skolväsendet har lyckats särskilt bra när man måste ta in privata entreprenörer för grundläggande undervisning. Det borde inte hänga på engagerade lärare. Dessutom ser jag ett problem med kvalitetssäkringen på undervisningsnivån. Skolminister Bayland kan göra mycket om han vill. (Varför inte skicka ett litet mail till honom?!)

Men eleverna jag träffade idag var förberedda utöver det vanliga, många av dem hade sett ett inslag om Nodmalingsmålet på video och var i full färd olika uppgifter, att konstruera en liten kåta, fixa samisk musik och studera koloniseringen.

 Victoria - väntar nu på e-postfrågor från eleverna