Om någon begriper hur man ska få tiden att gå i hop tar jag tacksamt emot receptet på det. Vist, en ledig dag här och där hade onekligen gjort skillnad. Och det kommer det att bli också. På måndag kväll tar jag och lillen tåget till Porjus och stannar två veckor. Jätteskönt ska det bli. Snö har jag hört att det är, 40 centimeter på gården lär det vara. Tur att vi har traktorer i familjen. Det är ju inte jättekul att sätta i gång med skyffeln det första man gör även om jag gillar att skotta snö lite så där till vardags.

Nu däremot är det stallosagor och björnberättelser på Skansen som gäller, vi kör hela helgen men sedan bommar kåtan igen för en tid framöver.

Victoria - letar vantar och tjocksockor i garderoben

Oj, vilken morgon. Det är maskerad på dagis och självklart visste vi i går kväll fortfarande inte vad utstyrseln skulle bli. I natt kom jag fram till att jag måste sy en mantel för då kunde vi skicka iväg en liten riddare. Nöjd steg jag upp innan klockan 06.00 för att genomföra den brillianta idén.

En timme tog syprojektet och lyckligtvis hade jag ett snyggt marinblått tyg sedan jag sytt rakasar, sovtält till kåtan. Men när den lille riddaren vaknade ville han inte vara riddare. Och visst... jag hade inte frågat. Riddaren tog på sig vit skjorta, slips och keps istället och blev en pilot.

Själv sitter jag snopen kvar. Med en vacker mantel över axlarna.


Victoria - jungfru på sin kammare

Å vad mysig kvällen blev, jag fick med mig min kusin med sällskap och klackade omkring och kände mig höstmysig på Djurgårn. Vi var på Liljevachls och tittade på Märta Måås-Fjetterströms mattor i alla tänkbara utföranden, sedan blev det skräcktrailers, underbara berättelser från med Johan Märak - har ni möjlighet så måste ni gå och lyssna - såg spökryttare och tog en mysig fika, som visserligen avnjöts till skräckslaget och gällt skrikande barn, på Skansen.

I morgonbitti blir det tidig morgon och en lång dag så jag tvivlar på att jag hinner få till någon blogg då. Därför blir det denna lilla i kväll. Natti, natti!


Victoria - med höstlöv under skon

Jag har köpt en ny vinterjacka, en svart i filt och till det vinröd halsduk, vantar och en svart stickad mössa. Supermysigt och efterlängtat. I kväll ska jag stanna kvar på Djurgården och titta på lite kultur, lyssna på Johan Märak en stund och bara flanera i min nya outfit. Så ljuvligt! Det känns lika stort som att åka på Spa eller nåt. Cykeln får stanna hemma till förmån för stövlar med klack.

Synd bara att jag inte han plantera idén så att jag hade någon att umgås med. Och hoppas att det finns något som är öppet en tisdagkväll i oktober. För det har jag inte heller kollat. Men oavsett om det bara blir en promenad bland höstlöven kommer det att bli lika mysigt.


Victoria - i vinröd halsduk

 
Såna här vy- och spelkort kan man idag köpa i Finska Rovaniemi som exploaterar samisk kultur hårt, men visst är de skrämmande lika det tidiga 1900-talets stereotyp.

Läsningen av J. E. Rosbergs Lapplynne, 1922, fortsätter. Nu är kapitlen ”Benägenhet för dryckenskap”, ”Benägenhet för frosseri” avhandlade.

Urfolk världen över har erbjudits alkohol i affärer. Samerna kunde enligt boken liksom ”andra halvkultiverade folk” ha ett omåttligt begär efter alkohol och matfrosseri. Även om de också medges att de kunde svälta ett par dagar utan att klaga.

Resenären v. Hogguér uppger sig ha sett två samer på bara sex timmar äta upp en hel fullvuxen ren. Hrm, ursäkta mig men, det låter faktiskt helt osannolikt. Men enligt skildringen åt de till och med upp sådant som ögonvittnet själv inte skulle ha varit i stånd att förtära. I andra skildringar lär en same ha ätit en hel ren själv och en annan i ett enda mål ätit 100 stycken harrar. Öh, det låter faktiskt som sagor om jättar som man har hört. Som motvikt lyfts dock ett citat av Linné som menar att lapparnas goda hälsa beror på måttlighet i fråga om mat och rusdrycker, något som skiljde dem från bönder.

Dryckenskapen får av Rosberg ett långt kapitel, men jag hade faktiskt förväntat mig värre. Visserligen beskrivs ett stundom hejdlöst supande bland samer men det framgår också att det var karaktäristiskt för hela den karga norden och det ges även exempel på måttliga samer som vid juletid har kvar det brännvin de skaffat sig under sommaren. Överraskande – fördomsfullt av mig – nog lär de mest återhållsamma samerna ha funnits i Ryssland.

I samma andetag som den tidigare nämnde v. Hogguér beskriver samernas smak för alkohol beskriver han hur de själva vid sina möten med lapparna ”grep till sitt vanliga medel, till en allmän utdelning av brännvin och tobak, och vi förfelade inte vår avsikt; ansiktena ljusnade…” Både kvinnor och män bjöds och drack och mycket kretsar kring den värsta perioden under 1800-talet då spriten lär ha gått hårt åt samerna, något som lyckligtvis kom att ändra sig.

Victoria – för närvarande utan såväl sprit som mat

För den som inte har sett filmen Kautokeinoupproret på samma tema rekommenderar jag verkligen den. Inte bara för att man kan lära sig något utan därför att det är en bra actionfilm från 2008 med bland annat Micke Persbrandt i en av huvudrollerna.

 

Varsågod, här kommer ett trevligt tips för helgens surfande. Jag fick det själv av en kollega och hade tänkt navigera runt lite och sortera men eftersom ljudet på min dator sa upp sig höstas och hårdnackat vägrar att komma tillbaka har jag lagt ned det. Och nu lämnar jag över förtroendet till er, ni kan säkert klara det själva.

Det är i alla fall journalfilmer från 1936 – 1939 där man hur finländsk vardag på landsbygden kunde se ut. Men här finns också en del gobitar med samiska göromål serverat i svartvitt. Helt underbart!

Texterna är på finska men med lite god fantasi och frysta bilder invid varje film kan man få en uppfattning om innehållet. Finns det någon finsktalande som vill förbarma sig, så får ni hemskt gärna hjälpa till.

ISIEN TYÖT

Under rubriken ISIEN TYÖT III finns åtminstone tre filmer:
Under 12 minuter se samer som reser och river sitt läger, stuvar undan föremål i naturen och renhjordar som söker skydd på en snöfläck.

Det finns också 14 minuter med mer fokus på vinterliv, något som verkar vara ringlekar, botande och bakning i en fantastisk utomhusugn av sten. Den här filmen innehåller en hel del berättande och jag har ju inget ljud…. Jag blir galen! Arg!

Det finns också 27 minuter med mycket kvinnofokus; kvinnor som tvättar, bakar och handarbetar. Här om dagen blev jag förvånad när jag i J. E. Rosbergs bok läst om samer som spann, men också här spinns det, får har dom också som packas ned i en ackja för att åka rajd.

Imycket är det samma bildmaterial som återkommer i filmerna, men det finns säkert mycket mer på sidan också.

Victoria – efterlyser ljud-datasnille för middagsbjudning ;)

Spöket på Oktorp lär inte bli ensamt när lovveckan utlovar
folkto och magi.
Foto: Skansen


Besök Skansen under lovveckan, 24 oktober till 1 november då temat är folktro och magi. I timmerkåtan kan du höra Stallo- och björnberättelser mellan klockan 11-15. Vi som kommer att arbeta där är just i färd med att damma av våra hemskaste berättelser. Å vad, jag älskar att skrämma barn!

Men riktigt spännande blir det i det kolsvarta kvällsmörkret då gårdar och buskage hemsöks av gastar och knytt.
Om du inte är ett pytteliten eller lättskrämd är ”Kusliga kvällar” tisdag till torsdag samma vecka mellan klockan 16-21 en riktig pulshöjare. Då finns Johan Märak, prost emeritus från Jokkmokk, på plats och bjuder på berättelser från sin barndom om bland annat det underjordiska i samisk förkristen tro.

Men skyll inte på mig om du inte kan sova efteråt!


Läs mer


Victoria - skakar av skräck

Trots att Lapplynne av J. E. Rosberg är intressant går min läsning trögt. På flera veckor har jag bara kommit till sidan 72. Om jag inte recenserat hade jag kanske varit igenom hela. Men det är inte säkert, för det är så mycket annat att göra.

Men idag har jag lagt fyra kapitel bakom mig: Slöhet, Brist på exakthet, Materialism och Jämlikhet. Innan jag började var jag särskilt nyfiken på andra och fjärde rubriken.

Anledningen är att någon tycker att jag ofta inte har koll på vad som är planerat. Det ger ett visst virrigt intryck – kanske kommer det att visa sig vara ett nedärvt socialt beteende. Själv tycker jag dock att det känns naturligt att ha mer i almanackan än i huvudet med tanke på hur mycket logistik det är både i det privata och i jobbet.

Dessutom är jag nyfiken på om Rosberg kommer att styrka tesen om det jämställda samiska samhället eller om det är något vi romantiserar.

Men kapitlen var en besvikelse, att jag hade tolkat jämlikhet till jämställdhet kan inte Rosberg lastat för men i övrigt var det tunt – och måste jag säga i vanlig ordning – mest fyllt av andras referat. Dessa är dessutom så röriga att det är svårt att veta vem som sagt vad, under vilket århundrade och i vilket sammanhang. Författarens egna slutsatser försvinner i halvkaoset. Personligen börjar jag bli så pass mättat på alla nedvärderande beskrivningar av samer att de börjar göra mig grinig.

Kapitlet slöhet konstaterar att samerna hade stor förmåga att koppla av vilade så snart tillfälle gavs och att de gärna sköt upp arbete. Egenskaper som då beskrevs som negativa men som idag kan falla in under det vi kallar livskvalitet.

Det som skulle handla om ”brist på exakthet” går ut att tiden inte hade så stor betydelse eftersom samerna inte styrdes av klockan. Vilket är naturligt och som man särskilt inom renskötseln märker av än i dag. Man får helt enkelt arbeta ute när vädret tillåter och timmen är ljus, flytta den dag eller natt som skaren bär och märka kalvar när dom är tillräckligt starka.

Förhållandet mellan kvinna och man kommer dock lite oväntat in under ”Materialism” som i mycket kretsar runt brudköp som tidsmässigt illustreras av ett exempel från sent 1600-tal. Där verkar mycket kretsa kring friargåvor och åtminstone i exemplet på sidan 70 åligga får mannens släkt att betala för den brud de vill ha. Föräldrarna ska ha avgjort saken liksom annan handel, vilket kritiseras. Sedan går uppgifterna isär om huruvida den här typen av äktenskap blir vanligare eller ovanligare.

Att brud och brudgum inte för sin egen talan tolkas av Laestadius som att de är likgiltiga. Jag undrar det jag?! Tänk vad intressant det hade varit att läsa samernas egna skildringar av hur traditionerna såg ut vid den här tiden. Att samiska äktenskap verkar harmoniska har dock löpt som en röd tråd genom alla kapitel.

Jämlikhet och klassskillnad bland lapparna anses i boken enbart ha varit kopplat till hur rik personen var. Strök ens renhjord under för vargen kunde man snabbt bli föraktad.

Men rik som fattig, och till och med tjänstehjon har samma familjestatus, bildning, och uppförande. Ett citat av P. Laestadius får styrka tesen med orden ”Hos Lapparne är rikedomen det enda, som afgör den enas fööreträde framför den andra, ty uniformen afgör icke något; den ena skinnpelsen är den andra fullkoligt lik”.

En bild på en namngiven släkt pekar något lösryck ut denna stora släkt som den fattigaste och matfriska i Enareområdet.

I förbifarten gjorde jag en intressant notering om att det vävdes och spanns, bland annat hos Tanalapparna. Det visste jag inte, undrar vad det var dom spann av?

Victoria - spinner livets tråd

Inget offer är för stort när det Kvanne inom räckhåll
Foto: utsidan.se

För den som förädlar samiska växter kan kanske det här citatet vara användbart i marknadsföringssammanhang. Det är hämtat ur J. E. Rosbergs Lapplynne sidan 66 där en Acerbi, upptäcksresande under sent 1700-tal beklagar sig över att det inte var helt lätt att få den tidens lappar att fokusera på att ro.

”Såg lappen en angelika någonstädes, så löpte han ögonblickligen dit för att bryta den, och om han hade händerna fulla, skulle han hellre hava lämnat draglinan och låtit båten slås sönder mot klipporna än han kastat bort den kostbara växten”.

Läs mer om Angelica, eller Kvanne som den kanske är mer känd som

Wikipedia Giuseppe Acerbi författare till "Travels through Sweden, Finland and Lapland to the North Cape in the years 1789 and 1799".

Acerbis bok blev en succé. Intressant är att det enligt uppgift på Wikipedia har getts ut korrigeringar av skriftens faktafel om svenskar medan skildringen av samer - som man vid läsning av Rosbergs bok får rysningar av - på den fria "faktasiten" beskrivs som "inlevelsefull". Någon kanske borde korigera det...


Victoria - kastar tampen för att åka och föreläsa

 

Fredag, och jag har just kommit till datorn efter att ha föreläst. Jag känner att jag ofta säger att "det här var nog mitt livs bästa föreläsning". Det är sant varenda gång! Men att sätta fokus på sig själv i sammanhanget är inte helt sjyst. För det beror mer på gruppen än på mig. Energin kommer helt enkelt från dem.

Rent teoretiskt skulle varenda lektion kunna bli likadan. Men det blir dom inte, och det beror inte bara på vilka frågor som ställs - för dom kommer vanligtvis i slutet. Nej, det handlar om blickar, skratt och huvudrörelser.

Små, små detaljer som antingen kan lyfta en högt mot himmelen. Eller få en att krympa till en liten plutt. Men jo, visst märker jag skillnad i mig själv och mitt upplägg också. Att jag har hittat de refernspunkter som behövs för att föra ett samiskt tema framåt. Att kunna plocka upp historiska händelser och personliga berättelser som väver en bild av idag. Och av framtiden. Men ändå, det är inte allt.

Jag är tacksam för att jag får vara ute och prata så mycket som jag gör och jag är glad över det ökade intresset från skolorna. Men jag börjar fundera mer och mer på målgrupper som riksdagsmän, skogsägare och kanske en eller annan nynazistisk organisation. Kanske under rubriken "Samer utvecklar Sverige". Det skulle vara något.

Ska vi åstadkomma positiv utveckling kan vi inte bara satsa på dem som kommer att fatta beslut i morgon, utan också på dem som redan gör det i dag. Och vem vet, kanske får just nynassarna en ny blick när de ser styrkan i inflytande för alla. Och kanske skulle samer och minoriteter bli alla politikers stora hjärtefråga i den kommande valrörelsen. Sverige har ju världens bästa förutsättningar.


Victoria - bakar i helgen på Skansen

Samisk röst i Stockholmsnatten, 23 oktober
Kulturnatt – så in i norden. En av Sápmis riktigt stora - finskättade Wimme Saari, känd för sin experimentella jojk som blandar tecno och jazz, intar med band Café Panorama på Kulturhuset klockan 21.15 – 22.00.
Kolla programmet för att inte missa det eller något annat av nattens njutningar! Överkomliga 40 kronor verkar entrén vara.

Sydsamer i arkiv, Östersund 19 – 20 november
Projektet ”Saemieh saepmesne - I det samiska rummet” bjuder in till arkivkurs i Östersund. Kursen fokuserar på arkivmaterial om sydsamer i Sverige, utöver Internetsurfning ingår ett besök på länsarkivet i Östersund. Kontaktperson är Ulf Stefan Winka på Gaaltije. Jag hittar tyvärr inte någon bra länk till informationen, men här är projektets webbsida.



Symposium om Samerätt vid Uppsala universitet, 25 – 26 november
Aktuella ämnen som regeringens förslag om förändringar i rennäringslagen, gränsöverskridande renbete och den konflikt som föreligger med Norge diskuteras, så även urfolksdeklarationen som Sverige skrivit på – hör det senaste om hur det samiska inflytandet ska utökas så att Sverige slipper mer bassning av FN och Europarådet. Inledningsanförandet hålls av professor Carsten Smith, Oslo Universitet. Inbjudan finner du här. Anmälan till Hugh Beach senast 16 november.

Victoria - kompass bland höstlöven

Mitt senaste inlägg hamnade om att ”strömma” och det var just vad jag gjorde därefter. Det var inte riktigt meningen, eller jo! Jag skulle iväg men hade åtminstone tänk lägga in ett autosvar på e-posten och ett litet meddelande på bloggen.

Så blev det inte. Telefonen ringde en natt och då var det dags att följa med en kompis på en av de häftigaste upplevelser jag någonsin varit med om – att hjälpa till med att föda barn. Oao, jag säger bara det – vi tjejer är fantastiska! Jag har visserligen två egna barn men det har blivit snitt båda gångerna så det var extra kul att få uppleva en normal födsel också. Vi hade tränat innan också så jag var så beredd man kan vara och kände faktiskt att jag gjorde lite nytta mitt i allt. Men den stora elogen ska naturligtvis mamman ha! Fantastiskt!

Vilken upplevelse när ett liv kommer till världen – jag är så otroligt tacksam för att jag fick vara med! Nu vill bara göra sådant, kanske ska jag skola om mig till barnmorska.

Efter detta stora och nästintill ogreppbara bar det i väg till Linköping på Folkmusikfestival och seminarier och sedan till Umeå på styrelsemöte med Svenska Samernas Riksförbund. I går kväll trillade jag in här hemma igen och idag har jag mest bara sovit. Nu ska jag kolla milen och boka tågbiljetter till Porjus.


Victoria - tilbaka med floden

Lapskt ordspråk, ur Lapplynne, 1922, J. E. Rosberg:

Det är lättast att ränna i ett uppgånget skidspår.


Själv brukar jag, när jag inte vet åt vilket håll jag ska på T-centralen, göra det jag kallar "strömma". Alltså följa efter dit flest går. Tyvärr betyder det inte alltid att jag hamnar rätt.


Victoria - kärringen med strömmen

På en släktmiddag i veckan snubblade jag över namnet Jakob Fällman, 1800-tal, på Harnesk-sidan av släkten. Överrumplad kopplade jag namnet till min läsning av J. E. Rosbergs "Lapplynne" från 1922 och tänkte att det kan ju bli lustiga förvecklingar när svenska och samiska släkter möts som de gjort i vår familj. Nu verkar dock stavningarna skilja sig åt, bokens Fellman stavar med ”e” och dessutom verkar det skilja några år på herrarnas födelsedatum. En vacker dag kanske jag tittar närmare på det.

Jag har i vart fall läst vidare, nu kapitlen: Pretentioner, Hårdhet, Snikenhet och Maklighet.

Boken liknar  i mycket ett horoskop – ni vet så där så att man bara tänker: Men å, gud, jag känner ju i gen mig – det här handlar ju VERKLIGEN om mig!
Men saken är den att jag känner igen mycket av karaktärsdragen som beskrivs. Så antingen är det väl väldigt samiskt – eller så; bara så allmänmänskligt att det passar in på vem som helst. Det är lite svårt att bedöma själv.

Vi samer ojar oss ofta över att det genom tiderna är andra som beskrivit oss. Men frågan är, just när det gäller karaktärsdrag, om det kanske inte är ögon utifrån som kan se skillnader.

Visst, mycket blir fel när de tolkas av någon som kanske inte förstår. Men jag kan ofta också känna, när personer utifrån har befunnit sig i samiska sammanhang, att de sätter fingret på företeelser som är ganska unika för just samisk kultur. Då tänker jag inte på stora ting som sameslöjd och jojk, utan mer på tankar, humor, sättet att förhålla sig till andra och så vidare.

Just de här kapitlen som jag nu skulle referera har gett upphov till ovanstående grubblerier. Istället för att utveckla det ytterligare kommer jag nu, men en såväl en nypa humor som en nypa självkritiskhet att rada upp fem av de beskrivna karaktärsdragen där jag känner igen mig själv. Tyvärr fanns det inte några positiva egenskaper att välja på.

Pretentioner:
”Således räknade de alltid, vägen då de skjutsade mig, för dubbelt längre än den verkligen var…” 
Jo, visst är det lätt att förstora värdet av sia egna insatser...

Hårdhet:
”Medvetenhet att vara sig själva nog, som fjällapparna i hög grad äga, alstrar ofta känslolöshet mot andra.”
Absolut inte snyggt men vi har väl alla våra sämre sidor. Tyvärr.

Snikenhet:
Nej, jag hittade faktiskt inget under den rubriken som stämmer på mig. Skönt. Men kapitlet var bara några få rader...

Maklighet:
Mot välstånd och samlande av jordiska ägodelar är hans håg inte riktad.
Nej, ”shop til u drop” ligger inte för mig.

”Men när en åtgärd är påbörjad, så verkställa de den ordentligt, de äro sålunda ganska ihärdiga, och, så vidt de förstå, utföra de vanligen samvetsgrant hvad de åtagit sig, konstaterar v Düben.”
Så sant, så sant! Duktig-flika-syndrom kallar en del det.

Och så en som jag INTE kan förlika mig med:
Lappen ligger hälre hela dagen i sin koja och sofwer, än att han wil taga sig något arbete före, särdeles om han eljest kan komma til rätta”.
Nej, där slutar likheten med Valkeapääsidan med släkten som är totalt åt andra hållet.

 

Två iaktagelser ur texten som dock ytterligare anledning till reflektion:
1. Författaren hade förväntat sig mer tillförlitlig information om lapparnas snikenhet än det han kunde finna.
2. Det gamla pratet om att lappar körde sina gamlingar utför ättestupan, något som samerna själva förnekar, dyker upp. Jag undrar hur det var med den saken?

Till nästa vecka blir det i alla fall: Slöhet, Brist på exakthet, Materialism och Jämlikhet.


Victoria - lätjefull, pigg, drömmande och precis

En solig dag som denna har jag tagit en titt på statistiken över hur många "info-tament" jag gör. Tack Nils.Gustav på Samer.se för ordet "infotament" - en jättebra benämning.

När jag räknat bort uppdrag av ren underhållningskaraktär står siffran 1813 kvar. Den representerar elever/föreningsmedlemar/organisationer och andra som fått kunskap om samer blandat med ett visst mått av underhållning.

I den siffran är inte bloggbesökare, ca 300 per dag, inräknade. Inte heller radio-, tidning- och tvinslag. Uppskattningsvis fem av varje sådana exponeringar. Och hur många jag mött på Skansen har jag ingen aning om men stundvis är det hundratals per dag.

Anledningen till att jag presenterar siffrorna är att jag har sett siffror på planerade och genomförda insatser från organisationer som arbetar med information genom olika bidragsprojekt. Jag tycker att dom är jättebra och det bästa är att dom ger ett djupgående engagemang, inte minst hos dem som planerar och genomför insatserna. Men jag vill också visa att det går att göra sådant man brinner för utan att söka bidrag.

Siffrorna lätt mångdubblas och mer än så om man vill arbeta ännu mer äffärsmässigt. Kanske Sápmigruppen AB kan vara något..?

Innan året är slut kommer åtminstone 2000 personer att ha lärt sig mer om samer och jag har fått ha den stora förmånen att arbeta med det som stimulerar mig mest yrkesmässigt.


Victoria -