Idag är första dagen på en ny fas i livet. En släpvagn lämnade just gården i Porjus. Det var min man och mittenbarnet. Kvar står jag och den nyfödde under en vårsol som lyser bländvit mot snön.

Skilsmässa. Vi har varit gifta i fem år och levt ihop dubbelt så länge. Samtidigt som vi väntat vårt andra gemensamma barn fyllde vi i skilsmässopapper och nu har vi flyttat i sär. Jag har installerat mig i huset i Porjus, det ska bli min oas.

Mitt föräldrahem har fått en rejäl ansiktslyftning av flitiga hantverkare. Trägolven ligger blanka och det luktar nytt – åtminstone i halva huset. Men det hela är sorgligt och snurrigt. Förklaringarna är inte lätt att finna – och ändå så självklara. Vi är väldigt olika, och så det klassiska ”vi växte åt var sitt håll”. Det är så otroligt sorgligt, jag älskar ju honom.

Sorgligt är det också att det samtidigt finns en lättnad i att gå åt var sitt håll. Men det svåraste är naturligtvis att det berör barnen. Inte ville vi ge dem det här.


Praktisk information är att jag fortsätter att jobba i Stockholm men med mer samordnade bokningar.

Victoria – i en Berg- och dalbana mot framtiden

Jag latar mig, ammar och prommenerar. Efter påsk smyger jag i gång bloggen igen.

Ha det skönt, och har ni tips om evenemang eller annat får ni gärna lägga in det under kommentarsfältet, den här bloggen brukar vara välläst även om den ligger nere för semester en stund. Och självklart tittar jag in mellan varven och kollar läget.

Vi ses i april helt enkelt.

Och glöm inte att fira samernas nationaldag den 6 februari.


Victoria - leeedig

Nu vet redan de flesta men för den som undrar fick vi en underbar och perfekt liten pojke. Han doftar mys och är dunig som en andunge, har mörkare hår och ögon än något av mina andra barn. Det är jätteroligt, för visst söker man något av sig själv i de små... Och hittills har dom varit ljusa och blåögda.

Och appropå själv då? Jag har aldrig varit i så bra skick efter ett snitt. Helt otroligt faktiskt. Jag har alltid legat blek och skön på BB tills de fyllt på med blodpåsar och försiktigt puffat ut mig med en lättnadens suck efter nio dagar.

Nu var vi hemma redan på andra dan och vore det inte för opertationssåret skulle jag kunna köra mina vanliga motionspass. Nu känns det visserligen inte som någon brådska med motionen, för det blev mindre än ett extrakilo på vågen när lillen var ute. Också det är smått otroligt jämfört med tidigare. Återstår att när allt läkt få i hop magen som trots sitt ringa fett ser ut att dölja ett barn till.

Idag gick vi en härlig vinterprommenad från Gärdet, följde Djurgårdsbrunnskanalen och avslutade med pasta på Fältöversten. Inte dumt! I morgon ska vi tillbaka till BB på kontroll, det ska bli spännande att se om vi får godkännt för hur vi matat den lille. Alltså; för att undvika missförstånd - han åt INTE pasta!


Victoria - med namnlös bebis

Urk, i slutet av veckan fick jag skrivkramp – helt kopplad till det kommande kejsarsnittet. Som är i morgon. Dubbelurk! Dom är duktiga på sjukhusen, och det här är tredje gången så det går säkert bra. Men jag gillar inte operationer. Bebisar däremot älskar jag. Speciellt mina egna.

Att det är skillnad mellan by- och stadsliv gör sig ofta påminnt. Här förutsätts man kunna gå på gruppinformation och titta på äckliga filmer som visar hur ens mage ska skäras upp.

Den - enligt personalen - "fina filmen” ska man se tillsammans med fyrtio andra personer innan könumren till kommande veckas snitt delas ut.

Ursäkta, men det fanns knappt fyrtio personer i skolan där jag växte upp! Jag är individualist! Jag varken kan eller vill dela mina trauman med andra. Jag passar inte in i en barnproducerande industri. Likheten med en renflock som väntar i slaktfållan är i detta fall dessutom för påtaglig.

Jag lyckades få se filmen enskilt med min man. Men jag kunde ändå inte titta. Jag vände ryggen mot TV:n och fäste min upprörda blick utanför fönstret. Jag tröck in fingertopparna i öronen.

”Men, vill inte lilla mamma se den fina filmen?” frågade den förbryllade och oförstående sköterskan.

Nej. Det. Vill. Jag. Inte.
Och. Inte. Höra. Heller.
Det. Sa. Jag. Redan. Innan.
Jag. Är. En. Struts.
En. Same-struts.
Jag. Har. Plågats. I. Fem. År. Sedan. Jag. Var. På. Er. Gruppinformation. Senast.
Det. Var. Det. Jag. Sa. Innan. 
Synd. Att. Ni. Inte. Lyssnade. !!!.

Jag tänkte gå på jojkkonsert i torsdags kväll. Men jag somnade av informationschocken - och sov i 17 timmar.

I morgon är det i alla fall dags.

Bebisen, det gäller att tänka på bebisen. Den kommer att bli underbar. Undrar vad det är för en filur? Flicka, pojke - snäll eller med magknip? Jag har verkligen ingen aning. Men den verkar väldigt sällskapssjuk, buffar och stryker sig så fort man lägger händerna på magen.

Allt är färdigt hemma. Den bedårande volangklädda sängen med korg och sänghimmel väntar. Den vaktas av gosedjur som den blivande storebrodern har placerat ut och vid skötbordet finns blöjor. Nu måste allt bara gå bra.

Victoria - fokuserar, andas och väntar

Jag har varit ute och drällt hela dan. Kommer hem och upptäcker att mailboxen ligger nere. Inte bra. Det blir liksom tvärstopp utan airbag. Man slår näsan i instrumentpanelen.

Tänker att jag istället kan skriva lite på bloggen – men vad, vad, vad?

Idétorka. I huvvet snurrar bara – bebis, bebis, bebis! Då kommer jag på det här strålande tipset som Ylva på Creative Sápmi förmedlat häromdan – en jojkkonsert i Stockholm. I morgon! Party.

ÀRA är ett nytt band samlat kring lusten att bryta nya vägar för den samiska jojken. Bandmedlemmarna är meriterade musiker från Sapmi och Sverige. Tillsammans med jojkaren Simon Issàt Marainen bildar de harmonier, rytmer och melodier som har starka band både i det traditionella och det moderna. Bandet skapar nu musik inför sitt skivsläpp.

I morgon torsdag klockan 21:00 - 23:00, i baren på Hornstull Strand. Fri entré!

Läs mer på Facebook

Victoria – partajar i soffan

Bildläraren Simon Wallerslev ställer ut nakna kvinnor tillsammans med religiösa symboler.
Foto: Maria Ödalen/NSD 

Oj, vad fel det kan bli när man gör konst av kultur man möter. Simon Willerslev, bildlärare på Sjöparkskolan i Gällivare ställer ut sina målningar där nakna kvinnor poserar framför heliga samiska symboler.

Jag mötte Willerslev för några år sedan vid invigningen av en barnkonstutställning på Internationella Barnkonstmuseet i Vårby Gård, Huddinge, han hade med sig samiska barn och deras motiv i utställningen Muv ruokto – mitt hem. Från tillfället minns jag att hur han vid invigningen berättade om mötet med samisk kultur, sina tolkningar av konsten och det utrymme för praktiskt lärande som samiska barn fick i den egna familjen och av äldre samer.  Willerslev gav ett gott intryck och hade en del intressanta vinklar som jag inte tänkt på själv.

I dag, efter att ha sett bilder och läst artikeln från hans utställning känner jag mig mer tveksam till hans tolkningar och hur han speglar samisk kultur och dess religiösa symboler genom sin konst.

Visserligen har jag ofta sagt att vi samer behöver bli lite mer sexiga – därför borde jag applådera när Willerslev låter en naken kvinna gränsla en schamanistisk trumma. Men, istället sätter jag kaffet i halsen. Dessutom drar jag en lättnadens suck över att han inte är lärare till min snart tonåriga dotter.

Se mer bilder och läs artikel i NSD

Om Muv Ruokto, Huddinge


Victoria - juckar inte mot bibeln

Nu är det bara en vecka kvar till bebisen kommer. Frågan är om man ska sova eller passa på att göra allt det där som man behöver två händer och en fri kropp för att göra? Men å andra sidan följer ett år av mammaledighet. Å det vet ju alla att då är man ledig... ;) Hur som helst kommer jag att sakna min underbara mage. Jag är helt kär i den.

Från fredag gör jag en bloggpaus ett par veckor. Någon har kanske noterat att det pågår omskyltning i högerspalten. Och att det tyvärr också fått vissa sidor att glida omkring lite. Där ska alla mina bebisbilder ligga! =)
Nej, skämt och sido - det här kommer aldrig att bli den typen av blogg även om det självklart smyger in lite allt möjligt ur livet.

Någon gång innan sommaren är det färdigt - och vad som dyker upp sedan får ni se. Men det filas på det.

När jag nu är inne på framtidsplaner vill jag påminna om att jag styr föreläsningar denna vår i Stockholmsområdet till två veckor 20 - 21, de fylls på eftersom men det går fortfarande att klämma in en del. För kortare underhållningsjobb finns större flexibilitet.


Victoria - mitt i agendan

Christofer Ekman satsar på en lättkokt rentunga
inför åretskockfinalen i Globen
Foto: Anna Wilhelmsson

Åretskockfinalen går av stapeln den 28 januari på Globen i Stockholm. Temat är ”resursklokt” och bland huvudingredienserna finns renkalvssadel, rentunga och minst en ekologisk mejeriprodukt utöver smör. Jag kontaktar förra årets silvermedaljör Christofer Ekman som återfinns på restaurang F12.

Hej Christofer Ekman, ni kommer att tävla i att laga till rentunga och renkalvssadel. Har du använt råvarorna tidigare?
- Renkalvssadel och andra tungor, tillexempel av nöt-kalv, har jag tillagat. Men rentungan var en ny bekantskap

Vilken av dem ger den största utmaningen?
- Båda i det här fallet eftersom de ingår i ett tävlingsmoment. När det gäller tungan kändes det naturligt för mig att putsa och koka den, men det blev inte som jag trott. Kokar man för mycket kan den få en levrig smak. Efter att ha provat många olika varianter har jag landat i att koka den väldigt försiktigt i renbuljong som jag får från sadlarna. Jag kokar den så sparsamt att den är nästan rå i mitten.

Min egen erfarenhet är att många har svårt att tänka sig att äta rentunga, vilka reaktioner har du fått?
- Ingen har sagt att det skulle jag inte vilja äta. Men kommentarer som ”sjyst” och ”intressant” har förekommit.

Rentunga, är det något ni skulle kunna ha på menyn på F12?
- Ja, absolut. Vi serverar redan i dag många ”oädla” detaljer, tillexempel griskind. Intresset för att ta tillvara på den här typen av råvaror ökar. Det tycker jag är bra, det handlar om respekt för djuret. Dessutom är det spännande detaljer, på affärerna kan man mest handla filé – och ärligt talat, det är väl det tråkigaste man kan tillaga.

Hur många portioner får du ut av en tunga?
- I finalrätten 4 – 5 portioner. Men som huvudråvara kan en tunga per portion vara lämplig.

Vilket är ditt bästa tips för en lyckad tunga?
- Att skiva den tunt och lättbräcka, som bringa, blir väldigt bra.

Vill du ha ett tips av mig?
- Ja, men nu är recepten redan inskickade.

Enligt samisk folktro ska man inte äta tungspetsen, då kan man kan börja ljuga.
- Oj, hur mycket behöver man ta bort? En del av toppen försvinner ju med putsen, räcker det?

Det beror på hur mycket sanning man vill tala. Tack och lycka till!
- Tack själv!

På UR finns en ny och språkstimulerande webbsida för yngre barn.


Vart tog Cugu vägen? Tvillingarna Anne och Biehtárs hundvalp Cugu försvann i bärskogen. I ett nytt drama får vi följa barnen i deras sökande efter valpen. Och spännande blir det när de möter väsen ur samisk folktro, som den korkade jätten Stallu och de undejordiska Háldu.

För manus och regi i denna samproduktion med UR står John Erling Utsi, serien sänds som barnradio på samiska men har också en språkstimulerande webbsida med spel och annat.

Jag ska prova den med min 5-åring. Men nu när jag provade färglägga några bilder på sidan fick jag inte färgen att fästa. Och det kändes snopet, för efter vad jag förstod var detta för yngre barn. Men, å andra sidan kanske jag ingår i skaran dinosurier...

Victoria -  med ett ark vitt som snö

Metro listade i måndags fem alternativa användningsområden för spikmattan: formklipp och använd som snösko, rulla ihop med taggarna inåt och använd som fotstöd, rullad med taggarna utåt som naggkavel för tunnbröd, liggande på golvet som dörrmatta, upp och nedvänd i snön för den som kört fast med bilen eller slutligen – mitt i sängen för den som vill sova i fred.

Självklart har vhjojk.se en alternativ lista anpassad för de renskötare som eventuellt också drabbats av årets julklapp.

 Som halskrage på favoritrenen – skyddar garanterat mot rovdjursangrepp.
 Som jättespikbräda för beredning av större mängder skohö.
 Som mönstermarkör vid produktion av knivbälten.
 Ihoprullad med taggarna utåt för säker och stötfri transport av vodkaflaskor i skoterlådan.
 Frutips: sko insidan av byxbakarna så att gubben inte tappar fart när han väl är hemma.

Victoria - nitad

Rentungan tar plats i Årets-kockfinalen. Just den tog sig
dock inte till Globen utan hamnade i min egen gryta under hösten.
Foto: Victoria Harnesk


Samernas nationaldag den 6 februari brukar ofta sammanfalla med tävlingen årets kock, men i år går matlagningsfinalen av stapeln redan den 28 januari.

Nu är kockarna i full gång i TV och tidningar så att ingen ska missa den stora händelsen. Och i år får vi - eller snarare renköttsbranschen - draghjälp av tävlingen.

Vad gör vi med nationaldagen då? Tja, på vissa håll har planeringen kommit längre, medan vissa börjar fundera över om det finns någon lämplig barnkör, jojkare eller annan samisk person att samlas i kring. Ofta är det sameföreningarna som ser till att det händer något.

Den som har börjat funderat på en samisk middag bör hålla utkik efter vad som händer i årets-kock-finalisternas grytor. Årets tema är ”resursklokt” och bland huvudingredienserna finns renkalvssadel, rentunga och minst en ekologisk mejeriprodukt utöver smör.

- Vi tog med rentunga för att det är ett bra exempel på styckningsdetalj som sällan används i matlagning men som går utmärkt att tillvarata. Ren är dessutom klimatsmart, säger Hanna Halpern, general Årets Kock.

Läs mer på åretskock.se


Victoria - kallskänka med kall skinka

Ungdomstidningen Nuorat presenterade, under ny ledning förra året, sin vision att ge fler möjlighet att läsa tidningen. Mycket bra har hänt. Men i julens posthög fanns ett inbetalningskort med vad jag antar är prenumerationsavin. Antar, skriver jag eftersom allt är på nordsamiska. Hur det går ihop med att nå fler vet jag inte – såvida inte antalet samisktalande ökat markant.

Bland tjugotalet rader ser man ut att kunna välja belopp – 100 kr, 150 kr, 180 kr, 70 kr eller 180 kr (igen) - och något verkar också gå att göra på Internet. Vad vet jag inte, inte heller vad man får för de olika summorna. Det här åker tyvärr i soptunnan eftersom jag inte kan tyda vad det är. Men, jag antar att jag blir utan årets tidningar… Å andra sidan kommer inte jag att märka någon skillnad eftersom jag bara fått ett enda nummer förra året, trots att jag skrivit för höra vad som hänt. Kanske borde jag ha skrivit på samiska.

Victoria – praoar med Sverkers tunna

Under de senaste åren har jag bara färgat växtfärgat håret eftersom inte gillat det jag hört om tungmetaller och gifter i hårfärg som går ut i blodet. Och visst har jag märkt resultat, jag har haft lite hudproblem som nästan helt gått bort när jag slutat med kemisk hårfärg.

Det tråkiga med växtfärgerna är bara att de tar tid och är kladdiga att använda. När dessutom mitt avlopp kletade igen och jag kände igen betongen som bildats i rören – efter vaktmästaren varit här med det tunga avloppsartilleriet – som den Henna jag använt senaste tiden kastade jag in handduken. Jag köpte den där hårfärgen som Pernilla Wahlgren gör reklam för, tänkte bedrövat att det inte var helt sjyst mot bebisen i magen.

Färgningen gick snabbt och jag var nöjd. Lite störde det mig visserligen att jag såg stora mängder hår lossna och åka ner i det nyrensade avloppet. Det slog mig att min man under de senaste åren inte klagat på att mina hårstrån ligger överallt. Det gjorde han alltid förut. Jag blängde lite surt på mitt nya snygga hår men tänkte att ibland måste man välja – avlopp eller hår. Och med tanke på mitt hus med gamla avlopp i Porjus blev valet lättare.

Tills i förrgår då jag påmindes av ytterligare en studie som visar att av 122 hårfärgsprodukter innehöll 120 ämnen som kan ge kontaktallergi. Nyheterna berättade dessutom att EU nyligen beslut att vissa produkter ska märkas med varningstriangel och att ett förbud ska utredas. Blä, kanske är det ändå avloppet som ska offras. Eller fåfängan.

Aftonbladet, 4 jan 2010.
Aftonbladet, 2002.

Första dan på jobbet? Lite däst? För trånga byxor och för stor posthög? Skit i allt det där och kolla lite TV istället! Både SVT och TV4 har under hösten kört Rasismens historia i Sverige i ett medias försök att stävja Sverigedemokraterna inför valet 2010.

UR serien avslutades med ett program om samer under julhelgen. Självgod som jag är länkar jag självklart till den eftersom jag själv är med. Det kan du kolla här – välj "Vilka Svenskar var först?" och vill du se resten får du klicka dig fram. God fortsättning!

Victoria - långledig kortskalle med ett drypande ego

 

Foto: V Harnesk

Nyårsnatten är här, sista måltiden 2009 är uppäten och vi ser fram emot att hugga in på 2010.
Gott nytt år och skjut säkert!

Victoria