När man ska analysera behöver man stor koncentreration. Just nu är det lite spilttrat, jag slutför ett jobb och ska åka norröver på lördag.

Här kommer dagens tankar om/ur Krister Stoors avhandling Jouiganmuitalusat sid 86 - 106. "Knut sjaunja jojkar sitt eget liv" och Sara Maria Norsa jojkar Israel Ruong".

När Knut Sjaunja (1893 - 1967) jojkar följer det inget färdigt mönster och den varierar (enligt Edström 1991) brant mellan högt och lågt, texten rättas efter melodin. Hmm, jag tycker att jag känner igen mig... Åter tänker jag att det finns mycket att lära i jojken. Om livet förr, en del är samma idag. Det går att utläsa mycket om samtiden, för den oinsatte kan krävas förklaringar och det ger Stoor. Det är uppenbart att jojken har fyllt avsaknaden av skriftspråk. Det finns humor i Sjaunjas jojk, det gillar jag. Humor är något jag ofta upplever bland samer. Roligt är att ordet "kommunalkontoret" finns med. Den kan visst delas upp som sex jojkar i en, men måste nog höra inspelningen för att ta till sig det. Textmässigt ser det ut som ett flöde, en berättelse, en jojk - vilket även Stoor är inne på.

Så över till Sara Maria Norsa (1876 - 1962). Beskrivningen av Norsa gör mig glad, hon beskrivs som livlig och skämtsam. Paradoxalt att samer beskrivs som gnälliga, det är så här - livliga och skämtsamma - som jag känner igen oss.  Sara Maria Norsa beskrivs ha en annan jojkstil än sina syskon. Avsnittet ger exempel på hur samma melodi kan användas med förändrad text hos en användare - och över kommande generationer. Jag tror att jag måste läsa om texten om Norsa under helgen. Så har det varit med flera kapitel att jag fått läsa flera gånger. Jag vet inte vad det beror på? Trög skalle, nya aspekter eller en svaghet i texten. Jag vet inte, men jag måste ta det en gång till.

Till på måndag läser vi "Tre jojkare från Arjeplog, Arvidsjaur och Gällivare", "Den episka berättelsen" och Geografisk beskrivning" sidorna 107 - 121.

DN skriver idag om maorierna i Nya Zeeland som kompenserats med mark och kontanter till ett värde motsvarande 1,8 miljarder kronor. Sju stammar med 100.000 medlemmar får äganderätt till traditionella skogar där skogsindustrier idag bedriver plantage.

Jag är säker på att såväl Nya Zeeland som maorierna tjänar på detta!

Läs artikeln här

Victoria - hurrar och trumpetar

Tiderna då man behövde vara liten bara för att man är same är förbi! Den spanske läkaren Luis De la Cruz  opererar in silikoninplantat på huvudet vilket kan få en upp till fem centimeter längre. Ingreppet är tämligen enkelt, endast lokalbedövning behövs!

Enligt uppgift passar ingreppet inte personer med avlång huvudform. Inget problem för oss eftersom samer enligt rasbiologins definition tillhör kortskallarna. Månne det finns något mot krumma små ben också?


Victoria - nöjd trots ringa höjd

P.S. Läsningen ur Stoors avhandling kommer framåt kvällen. D.S.

Foto: Victoria Harnesk
 

Låt mig presentera en liten skatt, ett "måste ha" till bokyllan! Årets upplaga av Nordiska museets årsbok Fataburen som kommer ut idagarna och samlar 20 namnkunniga skribenter under titeln "För Sápmi i tiden". Fokus ligger på samer och omvärldens syn på samer i nutid och dåtid och bygger till stor del på teman i kring den museets nya utställning Sápmi.

Jag har plöjt igenom boken som innehåller både lättsamt och mer vetenskapligt. Här är ett axplock ur innehållet: etnologen Lis-Marie Hjortfors har besökt Jokkmokks marknad för att uppleva dess 400 år långa tradition. Docent Patrik Lantto ger tillsammans med fil.dr. Ulf Mörkenstam en historisk beskrivning av hur omvärldens syn på den "goda renkötseln" förändrats - från att utgå ifrån den skötsamme nomaden mot effektiv produktivitet för att nu omfatta kulturarv och etnicitet. Sametingets ordförande Lars-Anders Baer ger sin syn på historiens och nutidens utmaningar.

Museipedagogen Anna-Vera Nylund berättar om samelägret på Skansen och journalisten Ann-Hélen Laestadius lägger fokus på identitetsfrågor. Doktor jojk, Krister Stoor, skriver om den Rockande samen som verkar ha fått oförtjänt lite cred från samiskt håll och proffessor Vuokko Hirvonen tecknar bilden av det samiska och låter oss träffa storheter som Nils Nilsson Skum. Själv förgyller jag boken med historien om denna bloggs uppkomst och en del annat.

Boken kostar 220 kronor och finns att köpa i bokhandel och museibutiker, den kommer också till Bokmässan i Göteborg.

Medverkande: Lars-Anders Baer, sametingets styrelseordförande, Mikael Svonni, professor i samiska språk, Lars Jönses, antikvarie vid Dalarnas museum, Patrik Lantto, docent och universitetslektor vid Umeå universitet, Ulf Mörkenstam, fil.dr i statsvetenskap och universitetslektor vid Stockholms universitet Cecilia Hammarlund - Larsson, intendent vid Nordiska museet, Johan Johansson,antikvarie och avdelningschef på Jamtli, Eva Silvén, fil.dr i etnologi vid Nordiska museet, Anna-Vera Nylund, magister i museipedagogik på Skansen, Carine Ayélé Durand, doktorand i socialantropologi vid Univerity of Cambridge, Lis-Mari Hjortfors, etnolog från Storlule, Krister Stoor, fil.dr. vid Umeå universitet, Richard Jones - Bamman, etnomusikolog och professor vid Eastern Connectitut State University, USA, Vuokko Hirvonen, professor vid Samisk Högskola i Kautokeino, Ann-Helén Laestadius, journalist, Andrea Amft, fil.dr vid Umeå universitet, farm. Dr vid Uppsala, Håkan Tunón, Sunna Kuolojok etnolog vid Ájtte fjäll- och samemuseum och jag själv. Den sällsynt trevliga omsalgsbilden har jag tagit!

Victoria


Lars Linder recencerar i DN

Oj, mycket jobb idag med, jag har hållit på med en och samma sak hela dagen - fast det är igentligen ett projektledningspussel så det är ganska mycket. Men nu så blir det tankar utifrån "Jojken som berättelse" och Nils Petter Svensson jojkar sin far" sidan 70 - 85, ur Krister Stoors avhandling Jouiganmuitalusat.

Tänk vilka historier som bevarats genom jojken och vilken kunskap man kan finna i den om man verkligen fördjupar sig, tänker jag.  Dessutom finns det i jojkar, uppgifter om fjäll i "hemgift" (s.64) och annat som nog kan fungera som underlag och stärka de samiska intressena i oklara ärenden där samsyn saknas. Alla samer borde bekanta sig med sitt kulturarv i jojken.

De här kapitlen innehåller många exempel på episka jojkar. För mig känns frågan om bedömningar och tolkningar central, jag återkommer hela tiden till att fundera över vad som är "rätt version"? Vem vet egentligen vad någon annan tänkte för hundra år sedan? Språk innehåller mycket nyanser och jag är ju ingen fena på samiska, det vore roligt att kunna läsa på originalspråket, just ur tolkningssynpunkt.

Jag noterar att det återkommande talas om trolldom. Vittror, nåjder och trollkonster har uppenbarligen varit en del av vardagen. Jag trodde att det kanske är något vi förstorat upp i efterhand, men kanske har vi tvärt om tonat ner det?

En annan intressant sak (sid 81) är att jojken enligt Stoor inte alltid börjar där melodin startar. Så här skriver han:

Nils Petter Svensson börjar med melodin med vokablerna lalala etc. och säger sedan orden "ja dien bien" som markerar att nu får jojken ett litterärt och/eller historiskt innehåll. Vilket enligt min mening betyder att jojken inte alltid börjar där melodin startar.

Men Stoor skriver också att jojken ibland också startar innan melodin börjar. Lite som hönan och ägget alltså! Exemplet fnär Svenssons jojkar sin far visar också tydligt hur den som jojkar "blir den som jojkas", i detta fall fadern.

Nu blir det en dags vila i läsningen, till på fredag läser vi om Knut Sjaunja och Sara Maria Nårsa som jojkar, sidan 86 - 106.

Victoria - med middagshungrande mage

Hej och hå! Det blir mycket jobb så här i semestertider. I slutet av veckan åker vi norröver, då ska jobb vara avslutade, bokföring skickad, underlag för kommande jobb framplockade. Tvätten fixad och allt annat i ordning. Dessutom har vi ett ombyggnadsprojekt här hemma. Det har hållit på i omgångar sedan i höstas och är ganska påfrestande. Speciellt för den som har sin arbetsplats mitt i det...

Planen är att det ska vara hyfsat färdigt tills vi åker och att släp fullt i grejer ska med upp till Porjus. Så hej och hå - det är bara att sträva på. Nu ska jag dock ta med mig Stoors avhandling och lägga mig. Få se hur många sidor jag hinner innan John Blund gör sällskap.

Victoria - med packning till vänster och Mr Blund till höger

Midsommarhelgen var toppen, den sedvanliga regnskuren kom först vid midsommardagens restfest då vi fick ta skydd mot regn och vind, som lyckligtvis var snabbt förbipasserad.

Nu fortsätter mitt infall av studiecirkelkaraktär, till idag har jag läst sidan 42 - 69 i Krister Stoors avhandling Jouiganmuitalusat, som handlar om jojkens narrativa egenskaper. Häng på du också. De senaste sju dagarna har i genomsnitt 580 personer följt bloggen - men knappt någon kommenterar. Märkligt!

Läsningen kostar på, jag läste om förra kapitlet som inte var helt lätt att ta till sig, vilket troligtvis beror på väldigt många hänvisningar. Nu är inte jag helt van att läsa denna typ av material - snarare en mästare på Google-journalistik - så det kanske är ett helt normalt upplägg. Men jag tycker att Stoors egna teser trillar bort i den teoretiska ramen. Egentligen hittar jag inte så mycket av Stoor själv utöver hans urval av källmaterial. Läsningen ger mig dock tillräckligt med inspiration för att framöver damma av mina böcker av Tirén och inspelningsboxen från Sveriges Radio.

Efter sidan 50 får texten ett annat flyt och börjar nudda vid mina förväntningar. Händelser från förr; vid bröllop i Arjeplog, friarstråt och smädesjojk får mig att dra på smilbanden. Minnen, tradition och förmedlingen är onekligen viktigt för alla folk.

Men jag fastnade också vid ett citat (sid. 50) av K.B. Wiklund, professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet och fram till sin död 1934 regeringens expert i samefrågor, som 1901 skriver:
"...skogslapparne tyckas nu definitivt ha lämnat sin (och andras) egendom vind för våg och anse det vara bekvämare att jaga än att sköta renar. Den enda utvägen att bli kvitt den i dessa trakter ganska brännande skogsrenfrågan blir till slut den, att man alldeles avskaffar alla skogslappar i dessa trakter och förlägger dem att antingen draga till fjälls med sina renar och bli fjällappar eller också lämna sina renar i fjällapparnes vård."

Anledningen till att jag fastnar vid citatet har inte med jojk att göran utan synen på att man kan "avskaffa skogslappar"...

Dagens sista sida, 69, börjar med: "Min tolkning av Valkeapääs förhållningessätt...", vilket skänker mig hopp om att få möta mer av Stoor inför morgondagens läsning som övergår i "Jojken som berättelse", vi läser till och med "Nils Petter Svensson jojkar sin far", sidan 70 - 86.

Victoria - en blomsterkrans på ditt huvud

Teoretisk ram, Sidan 22 - 42, Juoiganmuitalusat.

Till i morgon läser vi, från sidan 42 - 69. (Traditionell kunskapsförmedling) Det blir intressant för då kommer allt fler jojktexter.

Den teoretiska ramen utgår ifrån den välkända problematiken; att samisk historia skildras av utomstående men att det idag finns fler samiska forskare än när diskussionerna om detta inleddes under 1900-talets början.

Stoor problematiserar forskarnas urval av informanter och huruvida denne representerar gruppen eller forskarens förväntningar. Forskarens tolkning av vad som sägs eller jojkas blir ju betydande och hans syn på kunskap och förståelse för lokalsamhället är också avgörande. Men lika viktigt kan vara huruvida lokalsamhället känner forskaren.

Vi får exempel på hur viktig information kan passera oupptäckt trots långvariga och djupa kontakter och vi får veta att många urfolk har en muntlig och performativ kunskapstradition. Det har även jag känt till men det är intressant att få en närmare analys kopplad till det samiska, det gör faktiskt samisk traditionell kunskap än mer intressant.

Stoor bekantar oss med begreppet "etnokritik/ethnocriticism" som handlar om hur man närmar sig urfolkskunskap som vid en första anblick kan te sig primitiv. Vi får veta att Harald Gaski anser att jojk och samiska berättelser kan ses som litteratur ur ett etnokritiskt förfaringssätt, på sidan 28 finns en förklaring till det.

Sedan kommer spännande exempel på hur en jojk som till synes handlar om en sak kan tolkas med ett djupare underliggande budskap. Liknande exempel ges även från andra delar av världen. Därefter följer ett resonemang om hur urfolksceremonier kommersialiseras och exploateras världen över. (Jag tror att jag ska publicera en text framöver om det som jag tidigare skrivit i tidningen Samefolket.) Vi får veta att äldre och yngre har olika roller och att mottagaren/lyssnaren/fler deltagande har betydelse för performansen som alltså inte är ett isolerat skeende.

Victoria - fördjupad och intresserad

Sprang en fyra igår (4 km), blev förvånad över vilket tryck jag hade i benen. Det gick jättelätt och jag ville springa fort. Så brukar det inte vara! I morse kom jag på att det antagligen beror på att jag sprang på stranden nästan varje morgon i Grekland. Bara en kort sträcka men ändå, det måte ha gjort skillnaden för det var jättetungt.

Nu ska jag sammanfatta gårdagens läsning. Åter snart!


Victoria - ettt fjädrande rådjur genom lidingöskogen

Okej, då kör läsningen av Jouiganmuitalusat

Det blir resonerande reflektioner och när avhandlingen är slut ett mer sammanfattande summering. Idag: Inledning t.o.m sid. 21.

Häng på och lär dig något nytt, diskutera, ifrågasätt eller bara läs.

Skräck - engelska! Shit, fram med översättningspennan. Lycka - bara en sida på engelska! Och den kan man faktiskt hoppa över. Och så var det "narrativ". Ordbok! Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder det "berättande".

Stoors tes och frågeställningar kommer att handla om att jojk är mer än bara det tonala som framförs och att episka jojker hör ihop med sin berättelse och stunden runt dem. Ett skönt grepp eftersom jojk oftast diskuteras som ett "isolerat musikaliskt" fenomen. I like it.

I förordet beskrivs ett möte med Esther Martinez, en respekterad storryteller hos Puebloindianerna. Ordet storryteller får mig att tänka på att "Storrytelling" ju är något som kommer mer och mer, inte minst bland ungdomar. Vi kanske skulle ha samiska storrytellinghajker. Men det var en passus. Stoor refererar också inledningsvis till en bilresa i hans ungdom där en äldre samisk man jojkar och berättar omväxlande under en längre resa. Trots att Stoor inte var medveten om det då blev händelsen en utgångspunkt för hans avhandling.

Stoor tar avstamp i identitet; att bilden av samer för många är dräkten, språket, renar och jojken och att dessa stereotyper också är betydande för samerna själva, ur ett identitetsperspektiv. Men att skillnaden är att det saknar innehåll ur ett omvärldsperspektiv. Resonemanget verkar komma att utgå ifrån Fredrik Barth och Israel Ruongs etnicitetstorier. Ruong uppger att "sång och diktning" är en del av samernas identitet. Vi får en historisk skildring om hur identitetsmarkörer som jojken har setts som ful och gömts, dammats av utav stolta unga på sjuttiotalet och hur det på 2000-talet kan vara svårt att leva upp till de förväntningar som finns på vad det är att vara same.

Frågor som ska besvaras är "Vad är innebörden i episk* jojk och är det samma jojk när en melodi avbryts för tal och sedan fortsätter med en annan melodi medan tematiken är en annan?" Och om episka jojken finns över hela Sápmi.

Stoor kommer att utgå ifrån fyra jojkare Sara Maria Norsa, Nils Petter Svensson, Jonas Eriksson Steggo och Knut Sjaunja. Jojkarna representerar både skogs och fjällsamiskt område och var födda mellan 1873 och 1893. Det beräknas, enligt Stoor ge en muntlig tradiotion som sträcker sig till 1800-talets början. Han har också gått igenom arkivmaterial från Karl Tirén, Uppsala Landmåls- och Folkminnesarkiv och Sveriges radios insamlingsmaterial.

Till i morgon läser vi "Teoretisk ram" t.o.m. sid. 42. Om Tidigare forskning, muntligt berättande/performans i relation till jojk och traditionell kunskapsförmedling.
Kuriosa: just nu läser 36 personer Traditionell Kunskap i Ammarnäs genom Umeå Universitet.

* Episk betyder också berättande.


Victoria - er självutnämnde cirkelledare


Isrel Roung var nomadskolelärare och forskare, han disputerade 1943 med Lappische Verbalableitung. Han var också orförande för Svenska Samernas Riksförbund 1960 - 1967 samt redaktör för Samefolket 1960 - 1973.
Källa: Jouiganmuitalusat.

Jag har fått en samisk barnvisa om kroppen på hjärnan. Lite jobbigt. Men den kommer nog att rädda mig eftersom dagis är stängt idag. Jag och Språk-Ville spelade in sången till en sång- och danslekbok med barnvisor från hela världen igår. "Sikelej sade kamelen" heter bok med tillhörande CD som produceras av Riksföreningen för folkmusik och dans, RFoD. Kanske något att hålla utkik efter?!

Med start i morgon läser jag Krister Stoors avhandling "Juoiganmuitalusat - Jojkerättelser. En studie av Jojkens narrativa egenskaper". Idén är att jag sedan reflekterar på bloggen. Ett kapitel om dagen blir det. Du kan också vara med, har du inte boken (som kan beställas via Umeå Universitet) går det bra att läsa den på denna länk  som har en perfekt pdf-version av originalskriften. Ett jättekul experiment med studiecirkel på nätet!

Tills i morgon ger vi oss på Inledning, fram till sidan 21.
Nu ska jag kolla upp vad "narrativ" betyder.
Och så lägger jag till en kategori om jojk på bloggen - konstigt att jag inte haft det.

Krister Stoor blev hösten 2007 innehavare an den första doktorshatten i jojk, läs mer om Stoor i denna intervju med Samiskt informationscentrum.


Victoria - er självutnämnde cirkelledare

Lata dagar med god läsning på stranden
Foto: Victoria Harnesk

Hemma igen efter lata dagar i solen. Snacka om utvilad, jag hade glömt bort lösenordet till både datorn och bloggen... Trodde inte att det kunde hända... Det var underbart (både Grekland och att glömma uppgifter) och jag hittade en ny kärlek, eller snarare passion - Passion for Business, en ny tidning under ledning av Anna Bråkenhielm och Carina Nunstedt. Fullspäckat magasin med välkända kvinnliga profiler som blir spännande att följa.

Svenska Samernas Riksförbunds, SSR, landmöte pågår dessa dagar i Åre, jag brukar sitta som mötesordförande och det grämer mig att det krockade med Grekland i år för det är en av årets mest intressanta händelser. I år blir det lite extra kul med utnämningar av hederspriser som är nytt. Håll koll på det... Och så har SSR ny hemsida.

Nu har jag ett par timmar på mig att ta tag i lite smått och gott, jag åker till Gällivare i eftermiddag så det blir ingen blogg i morgon men på måndag är allt som vanigt igen.