Veckan har varit strålande men lagom till helgen breder ett täcke av dimma och regn ut sig över Stockholm. Det ger en åter lust att kura under filten med raggsockor på fötterna och en god bok. Jag passade på att läsa på min nyfixade balkong-oas medan solen sken så jag ska ta med något mer spännande under min filt. 

För er andra har jag lagt ut två nya bokrecenssioner på min webbsida www.vhjojk.se Klicka på knappen "inspiration" och vidare på "böcker". Nytillkommet är Nils-Aslak Valkeaspääs diktbok Vidderna inom mig från 1987 och Jörgen i Erikssons bok Vandrare i två världar, 2004, som det han kallar samisk schamanism. Det finns en hel del annat smått och gått också...

Victoria - er mal i bokdammet

Stockholms lokalTV visste uppenbarligen inte vad de tackade nej till då de dissade bokfesten på Etnografiska. Det var diktläsning så ryslig att håren stod rätt upp, publiken chockades.

Gårkvällens program på Etnografiska museet var ett av de bästa jag varit på. Men när jag tänker efter så håller de flesta samiska tilldragelser väldigt hög kvalitet.

Kvällen inleddes med ett panelsamtal mellan professor Louis Bäckman, Sáminuorras ordförande Britta-Stina Sjaggo och den före detta sameombudsmannen Tomas Cramér. Samtalet var mycket behagligt, lite så där som man sitter vid ett köksbord och talar om livet nu och förr. Britta-Stina Sjaggo och Louise Bäckman talade om överföring av samisk kunskap och hur det har förändrats på ett par generationer. De reflekterade över att barn inte är med i vardagen på samma vis som förr, varken i renskötseln eller i övrigt.

Sedan gav Tomas Cramér en historisk bakgrund om rättsläget och det ställdes en del frågor. Behovet av en samisk ambassadör nära makten i Stockholm diskuterades också. Det samtalet fortsatte under efterfesten.

Efter panelsamtalen var det dags för diktläsning av författarna till den nya boken Viidát/Vidd. Och nog var det vidd på dikterna. Rose-Marie Huuva inledde så att håret stod på ände på de flesta i publiken. Förmodligen grät guds änglar också. Det var hemska sanningsskildringar om hur samiska gravar skändats och hur huvudet på ett avlidet barn avlägsnades och stals utan föräldrarnas vetskap. Chockerande nog var det predikanten Laestadius som i lönndom samordande leveranser av säckvis med samiska kranier.

Därpå följde mer normala dikter om naturens krafter, livet, förändringen och kärleken av Inghilda Tapio, Thomas Marainen och Simon Marainen. Det bjöds på en hel del jojk, bland annat framförde Simon Marainen den jojk som placerade honom på andraplatsen i årets Sami grand prix. Sedan var det dags för snittar och vin. Säkra källor bekräftar också att ytterligare en liten efterfest hölls i ett hörn på en av stadens inneställen.

Här hölls den hemliga efterfesten http://www.tgifridays.com/mixology.html

Victoria - har inte fått ner frisyren ännu

Tandfeber. Den som säger att det inte finns vet inte mycket. Niila vankar här hemma för tredje dagen med sin tandfeber och dreglande liten mun. Håret står åt alla håll och han är otroligt söt. Ibland gråter han ynkligt, då passar jag på att kramas så mycket jag hinner. Men i morse blev köksgolvet halt av tårar, dregel och snor när låg han näck och skrek efter pappa i 40 minuter. Inte roligt. Bara pappa skulle det vara, men han hade åkt till jobbet.

Jag har ju inte skrivit om hur det var på Etnografiska igår kväll. Det har resulterat i att tre stycken ringt hit och frågat. Rätt kul faktiskt! Men de kanske skulle ha ringt i alla fall, ved vet jag. Om en liten stund kommer rapporten från i går, åtminstone från delar av kvällen.

Victoria - snart är det helg

I går fälldes en kvinna i tingsrätten efter att ha kallat en mörk kille för svartskalle och djävla neger. Killen hann spela in händelsen med sin mobiltelefon. Det höll som bevis och den ilskna gumman erkände i rätten. På frågan om varför hon sagt som hon sagt svarade hon
- Men det var ju det.

När jag såg inslagen smålog jag igenkännande, konstaterar att det kan hända vart som helst, inte minst i renskötselområdet. Precis sånt råkar man på som same då och då. Man tar det mer eller mindre rakt upp och ner och tänker väl mest att det är sånt man får leva med. Men det kanske inte är så.

Kolla länken med det inspelade samtalet. Dessutom kan man se hur kvinnan efter rättegången klipper till TV4:as filmkamera med handväskan.
http://www.tv4.se/nyheter/459774.html

Victoria - tar inget personligt

Imorgon är det mingelfest för den som vill avnjuta samisk kultur och träffa nya och gamla vänner i Stockholm. Etnografiska museets vänner och bokförlaget Podium arrangerar temakväll på Etnografiska museet. På programmet står smakprov ur den rykanande färska boken Viidát - divttat Sámis/Vidd - dikter från Sápmi. Författarna själva läser dikter och jojkar.

Inledningstalare är den eminenta professorskan Louise Bäckman och den store nestorn inom samisk juridik Tomas Cramér. Som pricken över i:et serveras samiskt tilltugg. Väl insatta källor avslöjar att det också kommer att finnas vin på festen, men så kostar kalaset 50 kronor.

Läs mer på http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=210&a=5338
Viidat http://www.podium.nu/bok/pod_utg/viidat/viidat.htm

Victoria - tar buss 69 i morgon

VAB, vård av barn. Det är en sån dag idag. Lillen är egentligen frisk tycker jag. Han härjar vilt här hemma, men han hade pyttelite feber, 37,2 och är lite tjock i näsan. Så av solidaritet mor de andra barnen får han vara hemma. Och jag med. Egentligen är det inte så tokigt. Jag har redan lekt Blambla i tio minuter. Det räcker för att man ska bli helt slut. Inte för lillen, ni vet han som är sjuk, men för mig, som ska föreställa den friska.

Leken går ut på att man trillar omkull på golvet och ropar Han blambla! Sedan håller man sig på armbågar och ben och ojjar sig. Blixtsnabbt reser man sig upp, blamblaromkull igen och så håller leken på. Reser man sig inte fort nog drar lillen i en och lägger man sig för långsamt visar han med handflatan i golvet vart man förväntas landa. Busenkel och rolig lek som ger bra motion.

Victoria - utslagen på golvet

Måndagsmorgon. Härligt, en helt ny vecka för kreativa idéer. I helgen har jag gjort massor. Och jag hade inte ens planerat det! Men det är väl då det händer mest. Lillens spjälsäng åkte ut, en liten utdragbar säng åkte in. Fortfarande i vårat sovrum, där kan han stanna så länge han vill. Eller vänta nu, jag kom att tänka på en liten tjej som sa "Jag tänker aldrig sluta sova i eran säng". Hon var sju år då. Men den här har åtminstone en egen säng.

Vinterbalkongen har rensats, skurats och förvandlats till en prunkande oas. Blommor har planterats och tvättmaskinen har snurrat konstant.  Dessutom var vi ute i stort sett hela lördagen. Jag har till och med hunnit med årets första joggingtur. En hel timme. I och för sig inkl. stretchning men ändå. Och den första cykelturen! Det är ingen hejd på framgångarna. Nu ska jag ladda lika mycket på jobbet. Jag har ett jättespännande utredningsprojekt på gång.  Jag tror att det kommer att revolutionera Sápmi. Och världen. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.

Victoria - med ljusets hastighet

I fjällen är allt vitt. Vitt, vitt, vitt. Men allt är inte vad det ser ut att vara. Tittar man riktigt noga kan man här och där se en snabb rörelse. På platsen där man såg något lågt ihop böjt med två vita kullar står plötsligt en eller flera människor och trycker ned fliströjor innanför täckbyxorna. De gungar till en aning framåt uppåt när dragkedjan dras igen. Så på med jackan. En gul fläck trampas ned i snön, ibland tillsammans med en bit ihopvikt papper.

Det som fick mig att reflektera över fenomenet är att Niila, snart två år, var väldigt intresserad av gå på pottan och göra både det ena och det andra sedan han kom hem från fjälls nu efter påsk. Han som obekymrat har levererat allt i blöjan. På sin höjd har han tidigare tittat förundrat på skådespelet när han pinkat i badkaret. Men nu har ett sällan skådat intresse uppstått och det kan inte bero på annat än att han sett allt kissande i fjällen. Ute i snödrivor, mot träd och inomhus i hinkar.

Victoria - ät inte gul snö

Grattis alla blattar! Finaly har er tolkning av svenskan vunnit respekt. Språket som förvisat alla som talat det till att sälja kebab eller fikon börjar så smått accepteras. Bra med tanke på hur många som talar det.

Ett av de "nya" orden är guss, även om blattarna säger att det stavas guzz. Hur som helst betyder "det snygg tjej" ungefär, cáppa nieida. Ett annat ord som kom med är namnet på den kryddiga korven Chorizo.
- Det var på tiden, redan 2006 fick ni med Chorizo ironiserade ståupparen Özz Nüjen, på TV4 i morse.
- Ja, när folk redan har det i munnen sade Horance Engdahl från Svenska akademien lite förläget.

Men hur står det till med suovasen då tänkte jag och kollade i den tidigare upplagan. Nej, ingenting där. Det vore kul om det rökta renköttet finns med i den nya upplagan, ordet används ju ofta när folk frågar efter det. Att få får tag på det är ju en annan sak. Något för Sametingets språkråd att bita tag i? Eller ligger det på SSR:s projekt Ren Mats bord?

Ordlistan är ett urval av de ord som används mest, det innebär per automatik att minoriteternas ord har svårt att komma fram.

Regeringens proposition Bästa Språket http://www.regeringen.se/sb/d/5969/a/50740

Victoria - en guzz i sin mans ögon