Från 1 mars börjar jag så smått arbeta igen. Jag har gjort om webbsidan, adressen är den samma www.vhjojk.se.

Kommer du fortfarande till hit, kanske har du den som favorit eller annat, behöver du uppdatera eller lägga in länken på nytt. 

I övrigt fortsätter jag att föreläsa, underhålla och skriva på frilans över hela landet.

Ny föreläsning för i år är Har ni sameproblem - eller tror ni att ni att ni inte har några samer!?. Den fokuserar på att vinster med att ta vara på alla sina mänskliga resurser, lagstiftning, strukturer, hur delaktighet kan skapas - och vad som händer när fler får vara med. Passar både myndigheter, organisationer och och för den som vill lära sig mer om samer i Sverige.


Victoria - som vanligt, men ändå inte.

Kvällsknåpar lite på nya hemsidan, det känns som att det kommer att ta månader innan den är klar. Men, så är det förståss inte. Mitt i allt har man betat sig igenom alla texter och det är dags att publicera. Till dess - glädj någon med Språkspelet som julklapp.

Stavas verkligen "glädj" så, finns ordet över huvudtaget?! Hur som helst kom det 1000 nya kortlekar från tryckeriet i dag.



Victoria - intrasslad i julpapper

I morgon kan - hoppas jag - vara sista dagen för min numera eländiga hemsida. Jag ska gå kurs - arrangerad av Svenska samernas riksförbund - tillsammans med några andra samiska företagarkvinnor. Målet är at få ordning på webbsidan och nätes möjligheter. Otroligt vältajmat, nu håller jag tummarna för att barnvakten håller sig frisk och att tekniken inte havererar.

Victoria - en nolla band ettor och nollor

I dag var det vitt och vackert att vakna, snö täcker gården och träden. VMen vetskapen om att den vita marängen är spröd är minst lika skön - för jag har en massa byggbråte som måste röjas undan på gården. Och nu är det hög tid. Minst sagt. Men först en kopp Te.

Victoria - en frusen flinga bland andra

Höstprommenader längs Stora lulevattnet varvades med jobb
under en kreativ vecka i Porjus
Foto: Victoria G Harnesk

Här om veckan gjorde jag och en annan företagartjej något som jag verkligen kan rekommendera. Vi hade jobb- och barnläger under en vecka hemma hos mig. Som småföretagare kan man ju tyvärr inte helt lägga ned verksamheten när man får barn – då har man inget att gå tillbaka till när föräldradagarna är slut. Men barn förtjänar definitivt inte frånvarande föräldrar som stirrat fast sig i dataskärmen. Alltså behövs alternativa lösningar.

Jag och Lotta Lennartsdotter - ordförande för Kvinnor och Företag på Lidingö och ägare av Souvenir film – gjorde gemensam sak med fyra barn i åldern åtta månader till 13 år. Under en vecka camperade vi ihop. Upplägget var att den ena skötte barn och den andra jobbade, efter ett par timmar bytte vi av varandra. Det var jättetrevligt, inte minst för barnen. Min lilla Elton som just börjat krypa fick ordentlig fart på armar och ben när han skulle hänga med sin något äldre nyvunna tjejkompis.

Förutom kreativt umgänge, sammanhängande arbetstimmar och halverad insats vid spis och diskbänk blev det många sköna promenadtimmar med syskonvagnen vi lånat av en tvillingmamma. Höstens tips alltså – med eller utan bebisar – inventera ditt nätverk och fundera över ni kan göra gemensam sak och för varandra framåt under trevliga former.

Victoria – med nya recept som bonus

Det blir allt glesare om löv i de norrländska träden - men vilka fantastiska dagar! Fast nu är det kolsvart.

Nattarbetarbetar; det verkar vara den tiden på dygnet som gäller numer för utveckling, bokföring och administration. Dagarna vigs åt barnen, prommenader och enstaka telefonsamtal. I veckan har jag och lillen dessutom varit på minoritetskonferens på Hotell Bodensia, det var jätteintressant och hög nivå på föredragshållarna - och rena semestern att slippa laga mat och städa själv.


Victoria - en skir is på morgonfrusen vattenpöl

P.S. leta upp närmaste Samefolket så kan du vara med och tävla om ditt alldeles egna Språkspel. D.S.

Är i Stockholm ett par dagar som jag spenderar enbart med jobb och träning. Barnen är hos pappa och på annat håll så det blir jättemycket gjort. Jag bor i en tom lägenhet och låter ensamheten driva mig framåt.

Dessutom hade jag sån tur att Friskis & Svettis på Lidingö har en "Rivstart" inför hösten, man tränar hur mycket man vill för 150 kr hela september, helt fantastiskt och det behövs verkligen när det blir mycket tid vid datorn. Jag går på ett pass om dagen, försöker välja lite smart, lite snällare pass för att inte råka ut för nån överbelastning eftersom jag i princip inte tränat sedan jag fick barn. Det går över förväntan, armhävningarnarna går som på räls - det var i och för sig ingen överaskning efter allt kånkande på flyttkaronger, byggmaterial och bebisar. Men jag trodde inte att jag hade så pass bra kondition som ändå var kvar.

Slutsatsen är att träning i och för sig är färskvara men att det man ändå har byggt upp en gång är lättare att komma tillbaka till än det man aldrig haft. Och det gäller oavsett om man tidigare bara lyckats träna någon vecka i sträck eller flera år. Så ut och kör bara, finns ingen träningsanläggning i närheten köp en dvd och sätt i datorn så funkar det vart du än är. Kan faktiskt tipsa om Friskis dvder "Miniröris" för barn, dom är jättekul och enkela om du vill göra något bra som barnen garanterat gillar och få lite rörlighet själv på kuppen. Ett bra sätt att lura till sig lite eget när barnen tycks ta all tid ;)


Victoria - med träningsvärk i fingrarna

Sverigedemokraternas frammarsch har satt mediafokus på rasism i Sverige, både SVT och TV4 har under året visat dokumentärer på temat. Men är det egentligen ett gäng skrikiga extremister som är problemet eller finns det andra bakgrundsfaktorer?!

Lördag den 18:e september, dagen innan valet är det temadag på Etnografiska museet i Stockholm. Erik Sandberg, regissör och manusförfattare till fyrans Vår mörka historia leder ett debattseminarium där jag deltar för Svenska Samernas riksförbund, Nils-Gustav Labba kommer från Samiskt informationscentrum och Cecilia Gärding från Afrosvenskarnas riksförbund. Erik Sandberg har även producerat dokumentärer åt SVT:s ”Dokument inifrån”.

Det är begränsat antal platser och jag bet faktiskt inte hur det är med platstillgång men läs mer här

Vår mörka historia, TV4
Studieförbundet vuxenskolans kursmaterial

Jag har lagt bloggande lite på is till förmån för mammaledighet, men nu står jag inte ut att se att jag skulle jobba på Skansen när jag egentligen är i Porjus, boar och levererar Språkspel.

Här i byn har klar kall höstluft börjat ta plats tillsammans med ett och annat gult löv. Det är inte så att hösten är här, men man anar åt vilket håll det bär. Och det gör ingenting, för knappast något är vackrare än den intensiva prakt av höstfärger som när det är dax breder ut sig i den här landsänden. Och den torra friska luften som får en att känna sig pigg. Men, innan dess vill jag nog att sommaren kysser mina axlar igen.

Händer det inte här så kanske i Stockholm när jag tillbringar ett par dagar där nästa vecka (v 35). Det finns tillfälle att boka in något möte eller möjligtvis en föreläsning för den som klarar kort framförhållning, maila i så fall på victoria@vhjojk.se.


Victoria - i yllestrumpan

Bloggen har brakat i hop tekniskt och hemsidan känns hopplöst eftersatt. De behöver en refresch, det blir en ny sida framåt hösten men jag lovar inget datum. Surfa in på Språkspelet.se så länge. Jag är jättenöjd och glad över det pedagogiska spel vi fick till, det tog två år av enträget arbete.

Under tiden sommarjobbar ett par veckor i kåtan på Skansen. Det känns som semester, jätteskönt att bara ligga i kåtan, elda och prata med folk.

Vecka 37 och i direkt ansutning till den (ca 13 - 19 september) föreläser jag i Stockholm, det finns ett par tider kvar, kväll och slutet av veckan, passar det maila på victoria@vhjojk.se. Det blir ytterligare en stockholmsvecka under hösten men jag har inte satt datum för den ännu.

Titta in när här igen höstmörkret sänkt sig – då klyver det brighta ljuset från en ny sida de mörka atomerna och en ny tid är här. So long.

Victoria – ständigt med ljus i sikte

Livet bara tumlar på, det är liksom huvet upp, armar, ben, bebisar, spel och sommargrejs i en enda röra. Inne är det ett kaos av alltihop och ute på gården går grävskopor och traktorer så väggarna skakar. En bergvärmeborr söker sig hundratals meter ned i det forna potatislandet. Jag undrar vad "folket där nere" tycker om det. Jag får nog gå ut och snacka med dem.

Jag är en mästare på att dra i gång projekt men jag borde verkligen öva upp den bristande talangen - att dra ner på dem. Jag tror till och med att det är nödvändigt för det är lite svårt att rodda allt själv. Men barnen blir faktiskt också bra på att organsiera, nu monteras till exempel en stor studsmatta upp av händiga tjejer.

Språkspelslanseringen går bra, det handlas på Språkspelet.se och vi börjar få i gång återförsäljare, spelet finns nu att köpa på Naturrum i Hemavan, på Porjus Allehanda och hos Ájtte fjäll- och samemuseum. Ett par andra ligger i pipelinen.

Victoria - i centrifug mot nya mål

Vi blev galet glada när spelboxen äntligen kom!

Äntligen, äntligen, äntligen! Mitt och Villes två-års-slit har gett resultat, spelboxen har kommit men innehållet har vi inte sett ännu (lite läskigt), det är på väg från tryckeriet och kommer att landa i Hemavan där vi har spelrelease i samband med Svenska samernas riksförbunds landsmöte.

Hemsidan är i kaos, hemmet ser ut som bomben och packningen är på trekvart. Men det gör inget, spelet är snart komplett.

Bli först att kolla in, spel, bilder och pressinfo på www.språkspelet.se


Victoria - med tryck på båda sidor

Det har under en längre tid varit problem med att kommentera på bloggen, det enda sättet att komma till rätta med det verkar vara att "Öppna i nytt fönster". Snälla prova, för det är så himla kul att få lite respons.

Victoria - söker nya fönster i allmänhet

Jag älskar mitt hus. Så till den grad att frågan uppstår om det är jag som äger huset – eller om det är huset som äger mig. Hur det än är med saken har vi kopplat ett ömsesidigt grepp om varandra. Jag försöker få ordning på tomten, ett mastodontjobb i sig. Med värkande muskler och lillen i barnvagnen vinglade jag här om dagen utmattad omkring med känslan av att det här är för mycket. Att det till och med kan vara snudd på ogörligt för en ensam människa som dessutom ska laga mat, tvätta och leka.

Jag hade röjt bort en gammal buske. Men när jag svettig stödde mig mot krattan visste jag inte att vattenpölen framför mina fötter inte kom från himlen, utan från vattenledningar som sprungit läck. Det vet jag idag, och det verkar sluta med att jag, utan försäkringsbolagets hjälp, får betala för byte av sönderrostade gamla rör som är nedgrävda på min sida tomtgränsen. Till det behövs grävmaskin, det låter skönt för mina armar är trötta. Skönt men dyrt. 
 
Vet ni vad det känns som? Det känns som att Gud måste sitta där uppe och försöka få död på mig. Som att han mellan varven tittar ner och utbrister "men vad f-n, står den där idioten upp ännu?!" och så slänger han på mig lite nytt elände. Jag tror att en vacker dag kommer han att släppa ner en bautastor sten rakt ner från sin himmel i ett försök att slå mig platt och slutligen utplåna mig. Och den dagen ser jag snart fram emot.


Victoria - en droppe i havet

Mina och mormors samtal lever vidare, för dem
finns inget slut.
Foto: Victoria Harnesk


På lördag är det ett år sedan min älskade mormor hastigt dog. Jag stod vid en avgrund, ett bottenlöst hål fyllt av sorg och smärta. Desperat såg jag mig omkring, det fanns ingen väg runt. Det rev i mitt hjärta, förståndet hade ingen plats, bara ont, ont, ont. Saknad.

Men där i allt det ödelagda fanns hennes värme änu kvar, omfamnade mig, förde mig varsamt framåt, över. Bort från det hemska svarta, när sorgen rev och slet viskade hon mig tröst.

Som dominobrickor fortsatte livet att rasa på både gott och ont. Ett nytt barn, och så en skilsmässa som kom lika skoningslös som döden.

Året blev en av livets milstolpar. Ruiner, men också och små strån av spirande grönska som sökte sig upp, pressade sig fram ur torr, sprucken jord. Och som i sagorna fick ändå det goda övertaget.

Mormor har gett mig så mycket, så många kloka ord, så många perspektiv. Hon var så mycket glädje, så många skatt. Inte kan jag känna sorg i hennes död. Saknad ja, men inte sorg.

De goda minnena är för många och jag unnar henne gåvan att få sluta när livet ännu ler. Vi hade så mycket att inga extra dagar kunnat ge oss mer. Vår kärlek är starkare än döden och våra samtal lever ännu kvar.

Tack för allt mormor. Jag förstår varför du hade många vänner.

Men dagen hade mer att bjuda på, lille Elton gav sig till känna i min mage och hans storebror fyllde fem. Det var en speciell dag under syrenernas blom, den 29:e maj 2009.

Victoria – med mormor på födelsedagsfika